Det är äntligen dags för en ny film. Du ser den längst ner i blogginlägget, men läs helst hela texten först. Filmen handlar om tighta, smala cykelbanor i Göteborg (och nån enstaka i Mölndal).
Mitt minne från när jag cyklade som liten på 80-talet är att det inte alls fanns lika många cykelbanor som i dag. Då cyklade man på bilkörbanan eller på cykelfält på bilkörbanan. Och man cyklade på trottoaren. Jag minns dock inte om det berodde på att man fick göra det då, eller om det berodde på att jag inte visste att man inte fick göra det.
I slutet på 80-talet och början av 90-talet började man flytta över cyklisterna till nybyggda cykelbanor som förlades på trottoarer och gångbanor som breddades något. Bilisterna "slapp" ha cyklister i körbanan, samtidigt som cyklister och gångtrafikanter fick samsas om ett mindre utrymme.
Bilkörbarnorna är gatornas centrum och går ofta i raka sträckor och med mjuka kurvor. Cyklisternas cykelbanor är kurviga - på raksträckorna! Man måste ta sig runt bilutfarter, parkeringsplatser, träd, skyltar, trafikljus, P-automater och papperskorgar med mera, samtidigt som man ska sicksacka mellan gångtrafikanter på den gemensamma eller separerade gång- och cykelbanan. När bilister har fyra till sex körfält mitt i stan, så räcker ytan inte riktigt till för andra trafikanter. Cyklingen blir inte lika attraktiv som den kunde varit om det hade varit breda, tydliga och raka cykelbanor. I korsningar tvingas cyklister ibland stanna vid två till tre osynkade rödljus både för att svänga eller cykla rakt fram.
Filmen i det här inlägget innehåller ett antal exempel från Göteborg där det blir väldigt tight på cykelbanan. Dels kan cykelbanan vara väldigt smal i sig, dels kan det beror på att gång- och cykelbanan är för smal för att två cyklister ska kunna mötas samtidigt som man passerar gångtrafikanter.
Första klippet visar cykelpassagen förbi bussarna vid hållplatsen Kungsportsplatsen. Att passgen finns är väldigt bra, men den blir lätt farlig när busschaufförer "genar" över cykelbanan samt under vintern då cykelbanan sällan snöröjs (om det inte påtalas för kommunen ett antal gånger).
Motorvägarna som går genom centrala Göteborg utgör stora barriärer. Man kan få åka nån kilometer för att hitta en överfart. Beroende på vart jag ska, så brukar jag ibland ta en bro över E6:an vid partihallarna. Det är en järnvägsbro med en gång- och cykelbana längs med som är väldigt smal - runt en och en halv meter bred. Där är det läskigt att få möte - på riktigt.
Längs delar av Mölndalsån och Mölndalsvägen finns både gemensamma och separerade gång- och cykelbanor. Visa bitar av de separerade banorna har extremt smala cykelfält. De är bara något bredare än med cykelstyre - det finns inget utrymme för att råka vingla till. Man måste flytta sig fram och tillbaka åt höger och vänster beroende på om man får möte med en cyklist till vänster eller cyklar förbi en gångtrafikant till höger.
En del av cykelbanan längs Mölndalsvägen hör till Göteborgs stomcykelnät som ska vara extra prioriterade. Stora delar av Mölndalsvägen i Göteborg och Göteborgsvägen i Mölndal (det är samma gata, men olika namn i de båda kommunerna) har nyligen byggts om och fått dubbelriktade cykelbanor på båda sidor om gatan istället för de tidigare enkelriktade. Denna gata är värd en egen film längre fram - det finns otroligt mycket konstigheter att anmärka på, framför allt att man är extremt inkonsekvent och otydlig i utformningen. Ingen standard över huvud taget.
En del kan säkert tycka att jag är petig och löjligt känslig när de ser filmen, men alla bäckar små.... När det är småsaker på så många ställen så blir det stort totalt sett och i längden rätt så irriterande. Cyklar man i ett eget fält på en cykelbana borde man inte behöva behöva svänga fram och tillbaka i sidled för att undvika cyklister som cyklar i det andra cykelfältet, eller för att undvika folk som går på gångbanan bredvid.
Här kommer filmen. Jag glömde nämna i filmen att som vanligt ser hastigheten ut att vara mycket högre än vad den egentligen är. Tittar man lite noggrannare och jämför med annat som rör sig, så är det egentligen inte så hög hastighet. Det som syns i sidan i bild är det som svischar förbi nästan på sidan om cykeln eftersom kamera visar 170 grader (nästan ett halvt varv).
Usch, vad jobbigt. Riktigt så tajta cykelbanor har jag inte upplevt i Stockholm. Däremot sällan cång- och cykelbanor med plats för dubbelmöte både cyklar och fotgängare samtidigt.
Och bra beskrivet att vi cyklister behöver svänga än höger än vänster, i stället för att hålla farten rakt fram. I Huddinge-Stockholm får man svänga runt alla busshållplatser och alla villavägsutfarter har den nedsänkta trottoarkanten en bit, från genomfartsgatan, så jag måste bromsa var hundrade meter. Planering som utgår från bilen som trafiknorm.