För ett par dagar sedan cyklade jag från Slottsskogen mot centrum längs Vasagatan i Göteborg. Underbart väder, en del folk i rörelse, lagom med trafik som flöt på väldigt smidigt. Men på vägen kolliderade jag lätt med en gångtrafikant. Personen gick ut på cykelbanan och sneddade framför mig innan jag hunnit bromsa helt. Jag rullade i 8 km/h när personens hand touchade mitt styre. Personen bad om ursäkt, gav mig en lätt klapp på axeln. Och vi gick vidare i våra liv.

Öppna videon på Youtube

Det följde en debatt på Facebook där två, tre personer antydde att jag hade cyklat in i personen med flit för att statuera ett exempel. Så var dock inte fallet. Det fanns flera orsaker till att det gick som det gick... · Personen klev ut på cykelbanan. · Jag missbedömde gångtrafikantens linjeföring över cykelbanan – den var krökt och inte rak. · Jag gjorde en för mjuk inbromsning istället för att tvärnita. · Jag har en liten cykel med små hjul. Jag väger ca 75 kg, cykeln 11 kg och kläder och stor ryggsäck 10-15 kg. Ca 100 kg med hög tyngdpunkt i nedförsbacke. Jag valde mellan att tvärnita med risk för framåtvolt och mjuk inbromsning med risk för att toucha personen. · Jag upptäckte att den högra främre bromsklossen kom i kontakt med däcket på ett ställe runt hjulet, vilket försämrade bromsförmågan (detta justerade jag senare samma dag). · Papperskorgen till höger om cykelbanan distraherade på så sätt att jag inte kunde väja åt det hållet eller komma för nära kanten. · Jag tog viss hänsyn till trafik bakom mig (jag vet dock inte om det var nån).

Cykelkameran har kraftig vidvinkel. Man kan välja tre lägen och den är inställd på det kraftfullaste. Kraftig vidvinkel gör att avstånd (djupet) i bilden känns större och att hastigheten känns högre. GPS:en visar att jag cyklade i 8 km/h, lite mer än gångfart. I och med att personen gick delvis i samma riktning, blev kollisionshastigheten ännu lägre.

Vidvinkelns påverkan på upplevelsen av djup och hastighet beskrivs i boken "Video Production Techniques: Theory and Practice From Concept to Screen" (Donald L. Diefenbach, 2009):

Kommentera 1
Visa fler inlägg