I flera tidigare blogginlägg har jag nämnt att jag gillar att cykla i snö. Jag har lagt ut ett par filmer om det. Det är en underbar känsla att glida fram i nyfallen snö. Samtidigt blir vinterkvällarnas mörker så mycket ljusare och vackrare. Och snöflingorna ovanför en lyses upp i gatlyktornas sken.

Men när det börjar bli spårigt, och det börjar tina och frysa och tina och frysa, och det bildas snövallar och vattenpölar – då är det inte riktigt lika kul längre. Snöskottningen blir inte alltid så som man hade önskat. I Stockholm och Mölndal, och kanske även fler städer, så har man de senaste åren testat en ny variant, sopsaltaren, som sopar undan snön och sedan saltar. Detta tillvägagångssätt har fått väldigt gott betyg av andra cyklistbloggare.

I Göteborgsområdet har kylan inte riktigt kommit än den här vintern. Temperaturen pendlar mellan två och sju grader med blåst och regn. När kylan väl drar in, gäller det att man klär sig rätt inför cykelturen. Förutom ansikte och öron, är det alltid bra att skydda de delar som har kontakt med cykeln: Fötter, rumpa och händer. Men klär man sig FÖR varmt, börjar man snart svettas. Det ska kännas lite fruset när man börjar cykla. Har man flera lager kläder på sig, till exempel flera lager tröjor, kan man ta av ett lager när det blir för varmt.

Efter en frusen cykeltur är det alltid skönt att komma in i värmen. Jag flyttade för ett år sedan, och i det förra huset var det rätt dåligt tätat. Kylan trängde in i huset med hög energiåtgång och större miljöpåverkan till följd. (***Reklamlänk***) Det går att åtgärda. Cremab har cellulosaisolering som håller värmen bättre på vintern och dessutom skyddar mot övervärme på sommaren. Den isoleringstypen är dessutom miljövänlig. (***Reklamlänk***)

Och i brist på snö i Göteborg, så har jag satt ihop lite gamla snöfilmklipp i den här filmen. Ett av klippen saknar snö, men visar exempel på hur mina ekerlampor ser ut när de snurrar runt på hjulet.