För ett par veckor sedan installerade Trafikkontoret i Göteborg sensorer på cykelbanan vid packhusplatsen. Cyklar man över sensorerna, så föranmäls ens ankomst till cykeltrafikljusen i korsningen. Man kan välja mellan vänstersväng och rakt fram.
I filmen nedan testar jag dessa sensorer. Just nu testar staden så att själva föranmälningsfunktionen fungerar, vilket den verkar göra. Så småningom är det tänkt att cyklister ska prioriteras vid trafikljusen, enligt en person på Trafikkontoret som Trafikistan.se fått svar från. Trafikistan.se har gjort en grundlig analys av sensorerna (läs mer på länken). Och Kalle Cyklar har liksom jag gjort en film från platsen.
Något jag inte nämner i filmen, men som jag tänkte på redan när cykelbanan vid Packhusplatsen lades om för ett antal år sedan, är att den tidigare raka cykelbanan nu går i skarpa svängar. Det mest naturliga för cyklisterna är att cykelbanan längs med älven går rakt. Nuvarande lösning med skarpa svängar byggdes nån gång mellan 2005 och 2008 (hittar inte exakt tid). Det skulle eventuellt ha kunnat vara i samband med att Götatunneln invigdes 2006. Tunneln tog bort det mesta av trafiken ovan gjord på platsen. Erik Sandblom ger förslag på Facebook hur man skulle kunna göra istället.
I andra delen av filmen fortsätter jag min tur från Packhusplatsen till Heden via Västra Hamngatan och Vasagatan. Längs Västra Hamngatan cyklar jag på den rätt så nya cykelfartsgatan, som jag filmat tidigare. Vidare upp mot allégatorna. Här väljer jag att lämna cykelfältet och cykla i körfältet istället. Cykelfältet går nämligen upp på trottoaren vilket gör att konflikt med vänstersvängande bilister skulle kunna uppstå.
När jag närmar mig Vasaplatsen gör jag på liknande sätt. Jag lämnar cykelfältet och cyklar istället på körbanan för att göra en vänstersväng. Cykelfältet/banan gör visserligen också en vänstersväng över körbanan, men i mitt tycke med större konfliktrisk med bakomvarande bilister när man kör ut över gatan. Då måste man dessutom invänta så att alla bakomvarande bilar passerat.
Från Vasaplatsen fortsätter jag längs allén i Vasagatan ner mot Heden. Vasagatans cykelbana asfalterades förra året, men det finns en hel del "omskakande" gatstenspartier.
Kommentera 2
Det är dags för en ny film. Den här gången är temat rödljuskörning bland cyklister. Cyklister anklagas då och då i kommentarsfält, insändare, ledare och artiklar etc för att vara flitiga rödljuskörare. Hur vanligt förekommande rödljuscykling verkligen är vet jag inte.
I en undersökning som Motormännen lät göra cyklade 46% mot rött i Göteborg, 60% i Malmö och 64% i Stockholm. Men undersökningen grundade sig enbart på en mätpunkt/gata i respektive stad. I Stockholm gjordes undersökningen på Sveavägen. Ett annat exempel från Stockholm är Götgatan där trafikljusen ändrades så att cyklister fick grön våg. Rödljuscyklingen sjönk från 70% till 10%. Cykelexperten Krister Isaksson gjorde en egen undersökning vid olika mätpunkter och fick resultatet att i snitt 20% cyklade mot rött. Trafikistan.se:s undersökningar av rödljuscykling vid en mätpunkt i Göteborg vid två olika tillfällen visade att 10 respektive 30% cyklade mot rött vid de två tillfällena.
För min egen del har det alltid varit en principsak att inte cykla mot rött – även om det hade varit riskfritt, t.ex. om inga bilar är i närheten. Om ett rödljus verkar ha ”fastnat” skulle jag troligtvis ha lett cykeln mot rött. Att gå mot rött är inte heller lagligt men mer accepterat.
Jag försvarar inte rödljuscykling. Folks åsikter om hur allvarligt det är att cykla mot rött går isär. Medan vissa irriterar sig på rödljuscykling, är det andra som irriterar sig på dem som tycker att rödljuscykling är irriterande.
Personligen blir jag vanligtvis irriterad i olika grad över rödljuscykling. Rödljuscykling ger tyvärr cyklister dåligt rykte generellt, eftersom cyklister ofta ses som en homogen grupp. Andra trafikanter minns kanske bara den enda cyklisten som cyklade mot rött, men inte de andra tio cyklister som stannade och väntade på grönt.
Samtidigt kan man tycka att cyklister är nedprioriterade i trafikljusreglerade korsningar. Det kan nästan vara provocerande dåligt ibland. Trafikljus finns för att det finns bilar. Jag har aldrig sett trafikljus i korsningar där enbart cyklister och/eller gångtrafikanter korsar varandras vägar.
Man kan fråga sig varför cyklister ska behöva vänta på grönt när det inte är några bilar i närheten då det är biltrafiken som är anledningen till att cykeltrafikljuset existerar.
I en av mina första filmer, från Redbergsplatsen i Göteborg, visar jag exempel på rödljuscykling samt rödljustider på upp till två minuter. Ett stenkast därifrån ligger Kobbarnas väg som Trafikistan skrivit om. Här nämns rödljustider för cyklister på upp till 9 minuter. I en kommentar på samma sida nämns även 20 minuters rödljustid för cyklister på Guldhedsgatan.
I dessa fall beror de långa rödljustiderna till största delen på att kollektivtrafik har hög prioritet i korsningarna. Det finns ombyggnadsplaner för korsningen vid Kobbarnas väg, och vid Redbergsplatsen har det talats om radar som känner av cyklister.
Till skillnad från bilister, måste cyklister vanligtvis stanna och trycka på en knapp för att få grönt. För att svänga i en reglerad korsning, måste cyklister i de flesta fall stanna vid två eller fler trafikljus. I min film nämner jag Sankt Sigfrids plan. För att ta mig över korsningen från Örgryte gamla kyrka och vidare in på Sankt Sigfridsgatan så passerar jag fem cykeltrafikljus. I det fallet är flera av cykeltrafikljusen lyckligtvis synkade med varandra.
Just nu i veckan påbörjades ett test vid Packhusplatsen i Göteborg där cyklister, genom att cykla över en av flera pilförsedda sensor på marken, kan föranmäla sin fortsatta färd och på så vis få förtur vid trafikljuset i korsningen.
Jag nämnde ovan de olika undersökningarna om cyklisters rödljuskörningar. Man skulle kunna dra en parallell till bilisters fortkörning. Enligt Trafikverket kör mer än varannan bilist för fort. Att köra för fort är inte heller lagligt, men är kanske mer accepterat av folk i allmänhet. Dessutom är en röd lampa något konkret medan hastighet är något abstrakt, vilket gör att det är lättare att se om någon kör mot rött än om någon kör för fort.
Nu cyklar jag ju mest på cykelbanor och ser därför lättast när cyklister cyklar mot rött. Om jag hade cyklat på körbanorna så hade det kanske sett ut som på den här filmen. I veckan skrev Göteborgs-Posten om två bilister som åtalats för att ha kört mot rött och kört på cyklister. Den första bilisten hävdade först att han hade grönt, men erkände sedan att han hade rött efter att ha konfronterats med vittnesuppgifter från tre personer. Den andra bilisten mindes inte om han körde mot rött eller grönt men tänkte att ”eftersom ingen går så kan jag köra”. Ett vittne uppgav att även denna bilist körde mot rött.
Det har tidigare förts diskussioner om att göra det lagligt för cyklister att cykla mot rött vid högersväng. Min uppmaning är att stanna vid rött så länge rödljuskörning/cykling är olagligt.
Och så... Här kommer slutligen filmen. Rödljuskörningarna kan möjligtvis upplevas värre i filmen än i verkligheten på grund av kamerans kraftiga vidvinkel, den snabba klippningen, musiken samt att de olika klippen är tagna ur sitt sammanhang. Dessutom har man betydligt bättre överblick i verkligheten än vad man får genom att bara se det som kameran på mitt styre filmar.
En sista sak: Jag ska även passa på att tipsa om att man just nu håller på med en undersökning där cyklister får utvärdera funktionen "Min cykeltur" i appen "Cykelstaden" som trafikkontoret i Göteborg utvecklat. Det är cyklister som cyklar längs Nya Allén som efterfrågas. I undersökningen ska man bland annat kolla på flödet längs gatan och genom korsningarna och trafikljusen. Klicka här för att läsa mer.
Kommentera 7
Visa fler inlägg