Nyligen asfalterade man om Vasagatans cykelbana - något som behövts sedan lång tid tillbaka. I filmen nedan kan du se hur det blev. Efter Vasagatan svänger jag vidare mot Linnéplatsen via Övre Husargatan som också nyligen har byggts om.
Denna cykeltur gjorde jag söndagen den 20 oktober. Höstlikt och lite regnigt. Nästan helt folktomt och nästan ingen trafik. Jag kunde trampa på lite extra längs de tomma cykelbanorna. Turen tar sex minuter och sträckan är 2300 meter. Så även om kamerans kraftiga vidvinkel får det att se snabbare ut än vad det är, så är min medelhastighet inte högre än 23 km/h, efter en enkel uträkning på miniräknaren.
Min topphastighet på vissa ställen är ungefär lika hög som en långsamtgående bil, lite drygt 30 km/h. En bilist som kör i 30 km/h inne i stan och i tätbebyggda områden ses ofta som en ansvarstagande bilist, medan cyklister som kommer i 30 ibland ses som fartgalningar. Visserligen är det skillnad på att köra/cykla i 30 på en körbana, och cykla i 30 på en gemensam gång- och cykelbana med massa folk på. Men den här dagen var det alltså nästan folktomt längs gatorna.
I filmen cyklar jag förbi Handelshögskolan och korsar Sprängkullsgatan. Den korsningen är en av få i Göteborg där cyklisters väjningsplikt mot bilister förtydligats med gulröda triangulära väjningspliktsmärken. En annan korsning med väjningspliktsmärken för cyklister - som jag kommer på på rak arm - är på Mölndalsvägen vid bilisters infart till Lisebergs södra entré. Personligen tycker jag det är bra att man tänker bilväg även när man bygger cykelvägar och tydliggör gällande regler på ett likvärdigt sätt. Det sägs att 80 procent av alla cyklister även har körkort (i Stockholm sägs den siffran dessutom vara 92 procent).
Jag är inne i en period där jag varit upptagen med en hel del annat. Därför har jag inte hunnit blogga eller göra cykelfilmer i lika stor utsträckning som vanligt. Och min fotoexkursion längs Mölndalsvägen dröjer några dagar till. Jag kommer att dela upp den i fyra olika blogginlägg - två inlägg för varje sida av vägen med start på den östra sidan från Mölndals centrum till kommungräsen.
Inspirerande med en så lång tur med så lite hinder. Det rullar på, kan man verkligen säga. I denna klarhet är det några saker som träder fram:
1) Cykelbanan gör inga tråkiga krumbukter utan är rak och gen. Det enda som bryter den räta linjeföringen är när banan vid 3:50 delar sig kring några träd. Man höjer på ögonbrynen, men något stort problem är det knappast.
2) Gående håller sig på gångbanan. Det tycker jag fungerar anmärkningsvärt bra just på Vasagatan även när det är fler gående i farten. Troligen beror det på att det är gott om plats på gångdelen och att rakheten gör att man ser så bra hur andra gående och cyklister gör. Men på Övre Husar lämnar Bistro Italianos restaurangmöbler otillåtet(?) lite fri bredd på gångbanan. Ingen gick dock där när du passerade. Enda dåliga fotgängarexemplet i filmen är mannen vid 5:20 som fullständigt aningslöst korsar cykelbanan vid Linnéplatsen, hela tiden med bortvänt huvud. Ändå har han ingen mobil eller kompis som lägger beslag på hans uppmärksamhet. Någon brist på mittlinjer och cykelsymboler är det ju knappast heller. Vissa cykelrickshaws i Kathmandu hade ringklockan direkt mot däcket som en dynamo för att alltid höras. Med samarbete och närvaro slipper vi det.
3) När banan är så jämn, märks ojämnheterna desto tydligare. Att det är skramligt precis vid korsningen med Aschebergsgatans bilar, bussar och spårvagnar är inget att klaga på. Det är det däremot med de ideligen återkommande gatstenspartierna mellan 0:22 och 0:40. Missade man dessa ojämnheter när man asfalterade om? Nej, de varnar för ett helt knippe diffusa och underordnade korsningsmöjligheter (6 st) som hänger ihop med bakgator (Teatergatan, Chalmersgatan) där nästan ingen går och där bilar har mycket begränsade möjligheter att komma någonvart. Är inte denna utformning en relik från en svunnen tids syn på cykeltrafik i stan? Titta på filmen! Upplever du någon koppling mellan skramlet och faror i trafikmiljön, eller känns det bara som en enerverande dåligt lagad bana som man vill komma förbi så fort som möjligt? Förstör det kanske rentav varningseffekten så att den inte uppfattas på de platser där det vore befogat?