Jag är inte helt klar än med Kanaltorgsgatan som jag cykelpendlar på till jobbet var och varannan dag. Här kommer några stillbilder från måndagsmorgonen tagna med min cykelkamera, tillsammans med lite iakttagelser och åsikter.

Bild 1 (nedan). Den nya cykelbanesträckan på Kanaltorgsgatan mellan Östra Hamngatan och Nils Ericsongatan är relativt bra. Någorlunda bred, och risken med gående på cykelbanan minskas kanske av att det inte finns något relevant att gå till på andra sidan gatan, utöver vid övergångsställena i varje ände. Men så har vi cykelöverfarten vid Nils Ericsongatan (den i andra änden vid Östra Hamngatan finns också anledning att återkomma till senare).

Cykelöverfarten och övergångsstället över Nils Ericsongatan flyttades ett par meter åt höger för att ge högersvängande bilister och busschaufförer bättre svängradie. Många cykelkorsningar saknar bra svängradier. I bilden syns svaga svängradier i korsningen mellan de två cykelbanorna. För framför allt högersvängande cyklister är de rätt tvära och kräver låg hastighet om en cyklist ska hålla sig på sin sida av banan och inte komma över i motsatt färdriktning efter svängen eller in på de gåendes stenlagda yta.

Eftersom det inte är några upphöjda stenkanter mellan cykelbana och de gåendes yta, är det dock möjligt för cyklister att gena över den stenlagda ytan. Cyklisten längst till vänster i bild har börjat göra en högersväng en bit före cykelkorsningen. Cyklisten bibehåller därmed mer av sin hastighet. Det brukar vara mer cykeltrafik än gångtrafik här vilket syns på bilderna/filmerna. Ingen konflikt med någon gående i det här fallet.

 

Bild 2 (nedan). Cykelkorsningar i ett nötskal. Cykelbanornas stopplinje är placerad så att max en cyklist - om ens det - kan stå och vänta vid stopplinjen utan att blockera korsande cykeltrafik.

Två cyklister och en mopedist väntar vid rödljuset. Den kvinnliga cyklisten som är närmast har kommit från höger och ska mot trafikljuset till vänster. Hennes bana är blockerad av minst en cyklist vid rödljuset. Hon behöver "inkräkta" på de gåendes yta för att komma förbi. Nitiska paragrafryttare anser kanske att hon ska leda cykeln förbi blockeringen.

Jag kan inte tänka mig att liknande korsningar finns för bilister. Det borde bli totalt kaos. Cyklisterna förutsätts hitta på lösningar på egen hand. Och det brukar oftast fungera. Cykeln är ett flexibelt fordon - man kommer fram, om än med lite trixande svängar. Men förutsätter man att cyklister ska vara flexibla på vissa ställen, kanske man bör förvänta sig att cyklister utnyttjar cykelns flexibilitet på andra ställen - där så inte är tänkt.

 

Bild 3 (nedan). Här har den kvinnliga cyklisten som kom från höger stannat vid cykeltrafikljuset till vänster. Antal oskyddade trafikanter i korsningen: 7 cyklister, 1 mopedist och 1 person som ledde sin cykel. Antal rödljuskörningar denna gång: 0 st.

 

Bild 4 (nedan). Så här ser det ut sedan man asfalterat efter den andra uppgrävningen. Inte jättestor skillnad. Vad jag kan se så har man tagit bort stenläggningen som låg till vänster runt stolpen med det blå påbudsmärket. Jag tror även att man har tagit bort några rännstenar bortanför stolpen.

Tanken är att de som kommer från mitt håll ska cykla till höger om stolpen, och mötande cyklister ska cykla till vänster om stolpen. Troligtvis är man inte klar: Det gamla påbudsmärket sitter kvar och vita tydliggörande linjer på marken saknas. På bilden ser man att den vitklädda cyklisten väljer vänstersidan av stolpen, och den mörkklädda cyklisten högersidan av stolpen.

För att fatta mig kort: Jag tycker inte att den nya lösningen är bra. Men jämfört med den första lösningen, så är den nya den minst dåliga.

För ett par år sedan föreslog jag för kommunen att man kunde sätta upp pollare (ministolpar) vid sidan av en cykelbana på vilken bilar ibland brukar parkera. Jag fick svaret att det inte var aktuellt. Förklaringen var att det är farligt med stolpar i anslutning till cykelbanor. Varför är man inte konsekvent i det säkerhetstänket? Varför anlägga en ny cykelbana rakt "genom" en stolpe?

 

Bild 5 (nedan): Precis vid cykelöverfartens bortre ände finns en brunn. När cykelbanan först var klar, hade man ett brunnslock med springor som gick längsmed cykelöverfarten. Cyklister med tillräckligt smala cykeldäck riskerade att köra ner eller halka till i springorna. Efter andra omgörningen bytte man brunnslock till ett med korslagda springor.