Bild 41: Förra delen slutade med bild 40 vid Korsvägen. Jag tar mig över till den västra sidan av gatan och vänder tillbaka mot Mölndal med Korsvägen i ryggen.

Bild 42: Under de första 500 meterna av den västra sidan av gatan saknas cykelbana. Ibland har jag valt att cykla på körbanan på den västra sidan, även om det finns en dubbelriktad cykelbana på den östra sidan. När jag fotade var det flera andra som gjorde det också. Cyklisten på bilden valde dock gångbanan en liten bit. Gångbanefiguren på marken ser nymålad ut.

Bild 43: De två körfälten går ihop till ett i höjd med den silverfärgade bilen. Före 2001 (tror jag) var det två körfält hela vägen. Vid den blå byggbaracken börjar en parkeringsficka för bilar.

Bild 44: Här finns gott om utrymme till att anlägga en cykelbana (visserligen föredrar jag ofta att kunna ha möjligheten cykla på körbanan eftersom de brukar vara rakare med färre hinder). Övergångsstället i bilden anlades i samband med att det ena körfältet togs bort. Det har nog bidragit till att bilhastigheten sjunkit en aning just här. Gatan som svänger av åt vänster i bild är Cederbourgsgatan.

Bild 45: Inte så mycket trafik. Cyklisten på bilden har gott om utrymme på den breda körbanan, och har dessutom råd att hålla ett avstånd från parkeringsfickan för att undvika att cykla in i bildörrar som kan öppnas.

Bild 46: Två till cyklister på körbanan. Även här var det två körfält tidigare. Spårvagnsspåren i svängen har rätt skarpa kanter och kan vara otrevliga att cykla över.

Bild 47: Spårvagnen svänger in i Chalmerstunneln. En cyklist har kommit lite för långt över stopplinjen – rödljuskörning?

Bild 48: Och mot rött körde kanske även de här båda bilisterna som fick backa tillbaka för spårvagnen.

Bild 49: Strax efter Chalmerstunneln övergår vägen i två körfält igen, plus stenkantsparkering. Gott om utrymme som räcker till fler trafikslag än bara bilar.

Bild 50: I höjd med Lisebergs södra entré återkommer cykelbanan. Infarten till cykelbanan syns i nederkant. Och nu börjar lite #svängfest. Jämför cykelbanans linjeföring med körbanans.

Bild 51: Bilisternas fyra körfält (två i vardera riktning) kompletteras med en lokalgata söderut samt snedlagd kantstensparkering.

Bild 52: Cykelbanan lockar när gångbanan inte räcker till. Det är skönare att rulla på asfalt än på stenläggning.

Bild 53a: Vid nästa kvarter går cykelbanan över från höger sida om lokalgatan till vänster sida om den. Jag hade föredragit att cykelbanan hade legat till vänster om lokalgatan hela vägen, om det nu ens finns något behov av en lokalgata.

Bild 53b: Flygbilden här under visar korsningen i bild 53a uppifrån. Norr är nedåt i bilden. Cykelbanan/överfarten är rödmarkerad. Lokalgatan är blåmarkerad. Korsningen mellan dem är inte direkt x-formad utan mer +-formad där cykelöverfarten går "horisontellt" och lokalgatan "vertikalt". Cykelöverfarter byggs helst i 90 graders vinkel mot de körbanor de korsar. Den gula linjen är en tvärgata som svänger ut på Mölndalsvägen.

Bild 54, 55, 56, 57, 58, 59, 60: Bildsekvens från samma korsning som i föregående två bilder. Jag stod här och fotade i bara tre minuter och hann tappa hakan vid ett tillfälle när en bilist från tvärgatan (gul linje i flygbilden ovan) "flög" över gc-banan trots skymd sikt i korsningen. Fartdämpande åtgärder? Bilisten som kommer från höger på bilderna nedan körde långsammare.

Bild 61: Korsningen ur en annan vinkel.

Bild 62: Cykelbanan gör en kurva när parkeringsfickan på lokalgatan tar slut. Man hade kunnat göra kurvan lite mjukare över gräsytan.

Bild 63: Kurvan i föregående bild från andra hållet. Den röda linjen visar cykelbanans ungefärliga dragning. Den blå visar körbanans dragning. En av dem ser rakare ut än den andra. (Inzoomningen gör att det ser snirkligare ut på bilden än i verkligheten.)

Bild 64: Mölndalsvägens korsning med Framnäsgatan. Cykelöverfarten är ibland genare än övergångsstället när man går.

Bild 65: Cyklisten i bilden har lämnat cykelöverfarten från vänster och cyklar på körbanan för att slippa stanna vid ett extra trafikljus. Jag hade nog försökt göra likadant. Man ska använda cykelbana/cykelöverfart när sådan finns. Men det finns undantag och kanske detta kan vara ett av dem. Cyklister behöver ofta passera två eller fler trafikljus när de svänger i korsningar - ibland till och med för att cykla rakt fram.

Bild 66: Det gäller att ha koll på var man står. Här har vi dessutom lite mer #svängfest för cyklister. Trädraden måste få plats. Cyklister får en skymd kurva runt hörnet på byggnaden.

Bild 67: Mölndalsvägen och Göteborgsvägen har nästan genomgående fyra körfält – två i vardera riktning. Vid korsningarna är det ännu fler, som här vid Sankt Sigfridsgatan där det är sex körfält i nord/sydlig riktning och fem i ost/västlig riktning. GC-banan gör en böj åt höger för att få plats.

Bild 68: Lite buskar som behöver ansas?

Bild 69: Den stenlagda gångbanan i nederkant ligger ungefär i linje med cykelöverfarten.

Bild 70: När jag stod i korsningen Mölndalsvägen/Sankt Sigfridsgatan började alla trafikljus plötsligt att blinka gult. Det var intressant att följa biltrafiken när bilister från alla håll körde in i korsningen samtidigt. Trafiken rullade på rätt okej även med släckta ljus, eftersom bilisterna fick hålla låg hastighet. Ljusen började lysa normalt igen efter en halv minut när en spårvagn kom. Det finns för övrigt planer på att göra om denna korsning till en cirkulationsplats. Då skulle antalet körfält kunna minskas från sex till fyra eller tre.

Bild 71: Tvärliggandes cykelöverfarter i ett nötskal: Stillastående cyklister blockerar dem som har grönt. Inne i centrala Göteborg håller man på att testa med tillbakadragna cykelstopplinjer för att undvika blockering.

Bild 72: Här blir det tajt även med bara ett fåtal cyklister. Cyklisten i rött står nästan ute i körbanan. Cyklisten i gult behöver använda den stenlagda gångbanan.

Bild 73: Den tredje delen av fotoexkursionen avslutas med en bild på en kraftig stolpe på cykelbanan. Den dyker upp om man svänger åt höger i korsningen i föregående bild. Hoppas att den är bra upplyst när det är mörkt.